En liten lördag

H-h-h-h-h-eeeeej!

Vet ni vad? Jag har blivit en snäll människa! Både mot mig själv och andra. Den här veckan har jag verkligen levt som jag borde göra! Har klivit upp nio exakt varje dag (förutom idag höhö) sen har jag ätit en rejäl frukost - utan raffinerat socker OCH jag har ätit 6 måltider om dagen (ofta men lite) OCH dessutom, tränat! Idag har jag en hejdundrans träningsvärk, så jag tror att det var därför som jag sov lite längre. Andreas sover suuuperlänge när han har träningsvärk. Speciellt nu innan fotbollssäsongen har börjat...

Vad mer? Inget mer. Jo. Jag har funderat lite på min släkt vart alla kommer ifrån osv. Mamma kommer ju från västergötland. Och nästan alla hennes bröder också. Mormor kommer ifrån sörmland och morfar kommer från västergötland (tror jag?) sen kommer pappa från jämtland, farmor & farfar och även min fabror.

Så jag har tänkt lite mer ingående på det, men det orkar jag inte skriva. Har 9 kusiner och sen har jag huuuuuuuuuuuuuuuur många tremänningar som helst. Huvva. Alla utspridda i Sverige och resten av världen. Men jag har tänkt, det var nog ganska bra att mamma träffade pappa ändå. Annars hade jag aldrig varit som jag är idag. Jag hade kanske aldrig hört så många sagor som jag gjort, jag hade aldrig gått på klövsjös skola, jag hade aldrig träffat mupplärarna, jag hade aldrig läst lika mycket, jag hade inte haft lika mycket fantasi som jag har idag, jag hade aldrig lekt och vandrat skogarnai timmar, hade aldrig skrivit dagböcker, jag hade aldrig varit vid sjön och lekt, jag hade aldrig börjat i svenstaviks skola, jag hade aldrig haft det jobbigt under svenstavikperioden, jag hade aldrig gjort en inre revolt, jag hade aldrig börjat på vittra i östersund, jag hade aldrig gått estetiska programmet, jag hade aldrig träffat alla de vänner jag träffade, jag hade aldrig gjort samma misstag, jag hade aldrig börjat jobba på 838392201+2eo3, jag hade aldrig tröttnat och sökt en utbildning, jag hade aldrig träffat Andreas, jag hade aldrig flyttat till Härnösand, jag hade aldrig börjat plugga- jag hade aldrig varit samma människa som jag är idag. 

Så jag är glad att jag är född och uppväxt i Jämtland!

Jag gillar västergötland, jovisst. Det är varmt där och det är nog bättre att odla saker där och att deras dialekt är go. Men... Jag gillar inte alla deras fästingar, alla "blinningar" alla sniglar och sen att det är så himla platt. Finns inga fjäll där?! Platt bördig jord. Det är väl fint. Men jag är glad att jag är uppväxt i glesbygden i sydvästra Jämtland. Det är mitt hem och kommer alltid vara mitt hem. Jag kan inte tänka mig att stadga mig på ett annat ställe. Enda nackdelen är att kollektivtrafiken inte dyker upp särskilt ofta. Men men.

Så fort jag är klar med utbildningen drar jag härifrån! Det kryper i kroppen när jag sitter här i soffan. Jag mår seriöst dåligt av att bo här. Vattnet smakar skit, det blir brunt ibland (har säkert blivit tungmetall förgiftad) lägenheten har sina brister, finns bara EN fin promenadväg, folket är konstigt. Huvva, känner mig verkligen inte hemma här. Iofs är alla så trevliga i min "klass".

Men när jag tänker tillbaka på Jämtland och alla som jag umgicks med där så var det inte många som var mina riktiga vänner. Ska jag vara ärlig så fanns det på tok för många som uttnyttjade min vänlighet. Det har alltid varit så. Jag är för snäll. Men det mår jag inte så dåligt över, men nu när jag bor här vet jag vilka som är mina riktiga vänner. De som iaf hör av sig. Sorgligt nog är det inte så många. Men jag saknar egentligen inte så många av det föregångna. Jag är äldre nu och vänskapen mellan vissa folk var väldigt ytlig- även fast man var "stjärnsystrar" eller liknande.

Eftersom jag till mestadels är en lyssnare (kan vara duktig på prata jag med ibland) så har folk gärna öppnat upp sig för mig och det är ingen fara. Men i min tonår var det en person som hade det väldigt jobbigt och BARA spydde ut alla hennes problem för mig. Hon hade dessutom noll självinsikt överhuvudtaget. Men jag lyssnade. Och lyssnade. Och lyssnade. Sen orkade jag inte vara vän med henne längre.

Jag och min otur, har träffat på så många energisugare som bara tar tar tar tar tar tar. Det värsta är att när man själv öppnar sig, är de inte ens intresserade. Sådana vänner är inget att ha och idag är jag glad över att ha FÅ vänner- men goda vänner.

Over and out!