Kan inte sätta fingret på det?

Åh. Ni vet, vissa människor tycker att man borde ha en orsak till att vara glad, ledsen, arg och alla andra känslor som man kan ha, men...... Måste man alltid ha en orsak till att känna som man gör?

Idag har jag mestadels varit glad, det berodde förstås på att jag spelar the sims 3 med två expansioner som jag älskar!! Pets och seasons! Nu fattas ett till som jag verkligen OCKSÅ älskar och det är generations. MEn men, senare under eftermiddagen började jag känna mig lite nere.

Andreas kommer hem, (det var inte så ledsamt) vi äter mat (vilket heller inte var så ledsamt), sedan tävlar vi mot varandra i vem vet mest på svtplay men efter det, jaaa...Då sätter jag mig vid datorn. Surfar lite ni vet. 


Går in och betalar lite räkningar och min budgeten för denna månad är bra, spelar lite på poneyvalle, läser lite aftonbladet, går in på illustrerad vetenskap men efter det, jaa.-. Då blir det facebook. Jag har slutade med mitt sista facebookspel igår, jag orkar inte. Jag orkar inte med facebook. Jag gillar facebook på ett sätt, det är bra att hålla kontakten med folk som man är släkt med eller har känt tidigare i livet, men man håller inte kontakten så ofta.. Ni vet. 

Det är kul när folk lägger upp samhällskritiska artiklar, satirer eller andra lustigheter som jag kan må gott över. För några veckor sedan rensade jag bort en del vänner på facebook, det blev för mycket.
Jag orkar inte se alla menlösa statusuppdateringar som jag egentligen inte har något att göra med, jag orkar inte se alla dumma kommentarer som folk skriver, jag orkar inte med, JAG ORKAR INTE MED!

Funderar på att ta bort mitt konto, men jag kan inte. Har släktingar som jag vill vara vän med där och nuförtin' så skickar man direkt inga brev. Sen är jag rätt osocial så jag är inte vidare rolig att prata i telefon med. Eller jo, det beror på vem jag pratar med! Josefin är den jag kan prata längst med, hela två timmar om inte mer, pratade vi sist.

Vafan pratar man om då kan man undra sig, men vi pratar typ om.. allt? Jag föredrar att prata hyffsat sällan med någon, för då pratar man oftast på riktigt. 

Men om vi återgår till ämnet då. Varför blev jag lite nere? Jag vet inte. Har nog ingen direkt orsak till det. Kollade facebook och DÅ kände jag en ledsamhetskänsla. Vad det beror på kan jag inte sätta fingret på, därav titeln. Men men. Snart ska jag se på film, så det kommer bli bättre. Den sista samurajen, tror jag vi ska se!

Sovgott.