Karma

När det går ont för människor brukar många ställa sig frågan; "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?"

Jag har känt så många gånger tidigare i livet, men det som gav mig kämparglöd i det jobbiga var tron på karma.

Det ligger något i det där ordspråket; "som man bäddar får man ligga".

Alla som var dum mot mig i det förflutna har på sätt och vis fått tillbaka det de har gett mig. En tjej är allmänt lodis och klarade knappt gymnasiet, en kille som påstod att jag knarkade är allmänt oattraktiv (på flera avseenden) och vidrig + att han också är lodis. Samt många andra som var dumma, det har liksom inte hänt något med deras liv.

De bara bor på samma ställe som de alltid gjort och jobbar lite på olika ströjobb. Inget fel med det, men de har väl inga direkta ambitioner, eller andra anledningar. Typ skaffat barn när de var 18, eller så har de köpt hus och levt på sin kille, förälder, osvosvosv. Sen har de säkert fått annan skit tillbaka, efter skiten de gav mig.

Jag tror att VAD DU ÄN GÖR för elak handling, får du tillbaka det, kanske inte i samma sammanhang i livet, men något ELAKT får du tillbaka.

Du kanske sa till någon människa att hen var ful, nästa dag, nästa vecka eller kanske efter ett år blir du av med jobbet, blir ihop med en spelmissbrukare, eller börjar att sälja dig själv!

Det tror jag, jag har inga direkta belägg för det, men jag kan påstå det eftersom jag har mina erfarenheter. En tjej som är helt gaaalen och elak mot mig, hon är helt oförmögen att ta hand om sig själv och andra, plus. Hon är allmänt illa omtyckt, även fast hon lever i sin lilla fantasivärld.

Det är roligt med de människorna. De som tror att alla älskar dem, men i själva verket så skrattar och hånar folk de bakom ryggen. Ni är sorgliga. Ni lever någonstans i en annan verklighet och ni kommer verkligen inte att kunna integrera er på riktigt, med andra människor.

Men vad gör det? Det är ni som är de där riktiga dyngspridarna. Lever på andra, smutskastar alla andra för att ni själva inte kan stå ut med er själva, ni som är så fruktansvärt infantila att ni inte ens vet vad ni håller på med!! Självinsikt är så fruktansvärt viktigt att ha.

Jag blir dessutom så ledsen när jag ser att det går illa för mina nära och kära. Jag kommer aldrig att tycka "min bästis mår såhär dåligt, för hon förtjänar det", eller "min bror få stå ut med så mycket skit, för han förtjänar det". För man älskar ju sina vänner och sin familj, eller hur?

Men jag tror ju på tidigare liv också. Hen kanske var en riktig elaking i sitt tidigare liv och betalar sin karma i det nuvarande livet.

Det är rimligt enligt mig. För vissa människor är så fruktansvärt vackra (då menar jag insidan OCH utsidan) att de verkligen inte förtjänar det som de har varit med om eller ÄR med om.

Men jag antar att vi alla har en skuld. Till oss själva och till andra. Vi betalar oss själva med våra mot och medgångar till att belöna oss själva, i det nuvarande och det kommande livet. Det låter liksom som enkel matematik i mina ögon, och jag försöker alltid vara en god medmänniska.

Som tonåring var jag helt ute och cyklade i de flesta sammanhang i livet, men nu som 22-åring har jag landat på jorden. Jag ser inget nöje över att förlöjliga människor. Jag ser inget nöje i att sprida rykten, FALSKA SOM SANNA, det tjänar ingenting till.

Jag ser inget nöje i att göra andra människor illa. Däremot, när jag har en åsikt om er folk, så skriver jag i min dagbok om hur irriterad eller sur jag är på er om jag känner att det är en lönlös och en allmänt obekräftad känsla, med andra ord, det är mig irritationen sitter i, inte er. Men var lugn, jag är aldrig långsur. Är sur max i 2 timmar, sen är jag glad igen!
Fast. Är det en bekräftad känsla hos mig och ni gjort mig jättesur, då säger jag det på en gång. Bättre med ärlighet än att bita ihop, om människan klarar av kritik. Dvs.

För vad jag ger i livet, både på gott och ont, så får jag allt tillbaka. Det är nästan lite av en egoistisk handling att tänka så, men samtidigt inte. För jag tror inte att vi individer är helt oberoende av varandra. Snarare är vi väldigt beroende av varandra. Mina egoistiska handlingar påverkar ju er människor i olika stor utsträckning. Så på det sättet blir ju inte heller karma-tänket en egoistisk handling om man tror på det kollektiva medvetandet, som jag gör.

Allting du TÄNKER, SÄGER, HANDLAR lagras i ett rutnät som omsluter vår verklighet, fast i en parallell sfär. Där lagras alla energier vi har skapat i tanken, i handling eller verbalt och de påverkar mänskligheten mer än vad man är medveten om.

Men blir du mer självmedveten kan jag lova att du blir mer tillfreds med livet. Sätt dig och meditera en kvart om dagen. Ta en promenad. Ät goda färska råvaror. Skapa balans i din närvaro.
Du ger dig själv lycka och harmoni och allting kommer att gå så mycket bättre.

Även fast jag kan bli så fruktansvärt bitter på er människor och ibland får jag så mörka tankar så hejdar jag mig själv. Stopppp. Sen vänder jag på det hela och tänker;

Det är synd om er. Jag känner medlidande till er som är så outvecklade i den själsliga utvecklingen, ni är förlåtna av mig. Jag förlåter er alla som är elaka mot mina nära och kära.

Det är bara synd om er. Jag känner ett så starkt medlidande till er, för jag vet att ni får det ni förtjänar. Ni är förlåtna.