Nervig!

Idag har varit en seg dag. Solen sken väldigt vackert imorse och vi åkte ut till smitingen för frukost. Älskling och jag njöt av den lilla sol vi hann med och Eyvind skuttade som en hare på stranden. Han ääääälskar att springa på nya underlag. Sand, heltäckningsmattor och en säng utan lakan osv.

Andreas och jag förlovade ju oss den 14 februari. Var tänkt den 14 januari, men de på guldfynd sa att ringarna inte skulle vara klara då. Gissa vad vi fick på posten den 14 januari precis? Ödets ironi...

Men nu känns det på riktigt alltså! Och jag längtar till att heta Ingrid Hörnfeldt. 

Imorgon ska jag och Zenitha på hundutställning oxh jag är nervös! Har inte tränat sådär supermycket och har inte hunnit med att åka på någon hundutställningsträning. Men men, det är inte hela världen om jag gör bort mig.
Eyvind gör ju aldrig bort sig, Nää.. Han vet ju isåfall inte vad som förväntas av honom! Men han är lättsam i hantering men han har tendens att tappa tålamod om vi ska trava.. Inte orkar han springa vid min sida hela tiden! Nää.. Han måste ju ha koll på alla de andra också. Haha.

Iförrgår sov jag en lur efter maten. När jag vaknade hade eyvind fått tag i min apelsinkrokant........ Tog fram senap och aktivt kol. Han spydde en gång under sängen, men vi chansade inte och åkte in till Sundsvall. Där vart han så glad och han ääääälskar att träffa nytt folk och nya miljöer att utforska. Sen fick han någon paté och en spruta som han motvilligt fick ta. Veterinären bara; det kan ta 3-5 minuter innan det händer något, jo tjena! Tog 15 sekunder och han spydde järnet sedan. Men vi hittade choklad, lite plast och kycklinghjärtan i gans spyor, så vi fick en lugn kväll sedan.

Måste bara få skryta lite. Eyvind har ju hatat att åka bil förutom när han var 4 månader innan husse tog bilen till Östersund. Då försvann allt och vi fick börja om igen. Men nu de senaste dagarna har han blivit så mycket bättre!! Sitter han bak i bilen är det fortfarande jättejobbigt, men sitter han i vår famn är han så lugn. Men det går framåt och det är så roligt!! Och så har jag och Andreas kommit fram till att vår nästa lundis ska heta Joar. Eyvind och Joar! Bra med ljusa vokaler versus mörka vokaler. Förhoppningsvis hoppas jag inte Eyvind kommer tro att han heter Joar. Eyvind kommer in på "Hedda" "Brimer" "mat" "godis" och skratt. Men han kommer ju, och det är huvudsaken. De säger att lundisars RIKTIGA trotsålder är runt 10-12 månader. Tycket dock att eyvindbörjat  smått slå dövörat till ibland. Men jag älskar min pubertetsunge till döden!!

Sen har jag kommit fram till att jag lägger energi på fel saker och förvärrar problem som inte är så stora egentligen. Så det är skönt att bara slappna av lite mer.

På måndag har jag min sista vfu och sedan börjar sista kursen innan sista sommarlovet. I april har vi flyttar upp också, så jag längtr verkligen till våren nu! Ge mig sol och smält detta eländiga snöslasket!!
Brimer och Eyvind