Eternity of nothingness

Jag är rätt antisocial när det kommer till kritan.

Förr när jag hade umgänge av vänner kunde jag avboka i sista sekund för jag hade verkligen ingen lust att vara med folk. Det är inget personligt mot människan, men jag orkade inte vara med människor.

Jag fick ångest och kände mig som världens hemskaste människa som inte ville vara med mina vänner. En del blev ju besviken på mig.
Idag är jag äldre och har kommit till ett statium då jag näst intill skiter i vad folk tycker om mig.

Jag har inget behov alls att bli omtyckt, eftersom jag ogillar de flesta människor. Jag retar mig på det mesta. Hur folk skrattar, hur folk beter sig, hur folk tuggar maten etc. Jag står helt enkelt inte ut med er. Det finns få människor som jag saknar och det är 2 tjejer från Härnösand 😘, och några enstaka från Jämtland. Men jag orkar inte umgås.


För.. De flesta jag umgåtts med har varit så fruktansvärt jävla självupptagna. Jag jag jag jag jag jag jag jag jag. Sedan när man själv ska berätta något, blir man antingen avbruten, eller så får man en kort bekräftelse över att det inte var intressant. Eftersom det handlade inte om Dig. Detta var mest innan jag flyttade till Härnösand. 

Jag lyssnade ju så bra. Men energin sögs ut när jag var med er och nu vill jag inte vara med er längre. Sedan hade jag vänner som kommenterade mig hela tiden. Jag menar, vem fan bryr sig om hur jag packar in min mat i matkassen? Eller hur mycket papper jag vill torka händerna med? Har ni inget bättre att lägga energi på? Ni är så dryga, så min vänskap förtjänar ni inte.

Sedan hade jag vänner som totalignorerade att jag var en egen person. Jag var ett redskap i deras självförverkligande. Ingen världsuppfattning och totala egoister.


Förlåt om jag skriver detta, men jag saknar inte någon av mina tidigare relationer. Jag är inte heller perfekt men det är inte en slump att jag bara blir mer och mer antisocial. Har liksom inga goda erfarenheter av vänner. Vem vet, kanske jag är lite av en sociopat.


Men vad jag vet så förtjänar jag så mycket mer, än att den lilla energin jag har ska sugas ut ur mig och mata era egon. 





#1 - - Zenitha Nordqvist:

Vet inte om du ska kalla de där personerna vänner... Det är inte direkt vänskapligt att kommentera folk eller använda sina "vänner" som redskap. :o

Jag har märkt att jag mer och mer spenderar tid själv med hunden. Har aldrig tid att träffa folk för jag och Brimer ska göra saker. :D Prioriteringar kanske? Men min hund ger mig mer vänskap än vad många andra gör. Sen att han beter sig som att jag bara snackar strunt just nu och inte alls lyssnar.. ja, det hör inte hit. ;)

Saknar dig, och Eyvind! <3

Svar: Nä, man upptäcker när man blir äldre vilka vänner som är värt att ha kvar och vilka som aldrig gav något. haha ja, men hundarna ger så mycket glädje och umgänge. De är helt enkelt ens bästa vänner. Saknar dig och Brimpas med! 💝
Ingrid Marie Elisabeth Svensson