Blogg Hund, Hundar, Hundliv, Jämtland, Lundehund, Norsk lundehund, Positivhundträning, Reko, Uppfödare, Utställning, Västernorrland

Debut

Solvis första utställning var den här helgen. Finalen var efter barn med hund och julspecial så vi åkte efter första bedömningen. Hon hade nog inte blivit big-1 heller. Sällan lundisar blir det. Eyvind vart dock big-2 i juniorklass på en inoffare så det har jag levt länge på. Men Solvi var mycket mer följsammare än Eyvind bland massor av hundar. Men mer osäker. Eyvind var aldrig osäker på andra hundar som valp, utan helt desperat att hälsa på alla. Det ville INTE Solvi. En tax kom lite för nära och hon talade om minnsan att det var inte ok! Jag vill ju ha en hund som inte är överförtjust i andra hundar, men samtidigt får hon inte vara osäker.. Dock efter en kvart vart hon nyfiken, särskilt på håriga och fluffiga hundar. Hon såg en hund som liknade Tuva och vart så himla glad i den. Och en italiensk vinthund ville hon hälsa på. Men hon gick otroligt fint i ringen, inget dragande eller massa nosande, bara lite. Men sån otroligt fin kontakt har vi med varann och hon är bara fem månader. Hon gillar att åka bil och är mycket lättsammare och följsammare än Eyvind. Alltså hon är verkligen drömhunden. Vilken prinsessa hon är helt underbar! Hon hade svansen lågt i början på utställningen och då kändes det verkligen som att jag ville bara ta med henne och åka därifrån. Det var inte en stor utställning och det var lugnt där om man jämför med andra. Men i ringen peppade jag henne lite och svansen gick rakt upp på en gång! Hon ville så gärna hälsa på domaren och alla i ringen och stod så fint på bordet. Hoppas det fortsätter i samma takt, för nästa utställning blir i februari. Jag älskar verkligen mina hundar. Tuva har förresten det jättebra. Hon verkar bli en mycket mer tryggare och stabilare hund hos sin nya matte. Jag gjorde rätt beslut trots allt. Men jag saknar henne så mycket ibland.