, Blogg

Träning.

Åh jag har lite ångest över att Tuva kan så lite. Men så fort jag ska träna med henne så gapar hon i ett och det är inte så kul.. Hon blir alldeles för övertaggad. Det går lite bättre när jag inte peppar som man är tvungen med Eyvind. Han måste man peppa. Två olika hundar men det är roligare för mig att bli peppig än vara värsta låg för att Tuva inte ska gå upp i 10000 decibel och flåsa och stressa. 
 
Rally kanske inte är hennes grej just nu. Vet inte om hon har löpt än, men såg lite blod från puppan hennes för några veckor sedan, men Eyvind verkar inte bry sig alls om hennes bak. Men hon lär väl löpa runt året. Nu är hon 9 månader och hon kan sitt och ett halvtaskigt ligg. Men snabb är hon. Ska absolut gå en agilitykurs med henne så fort vi röntgad henne så man vet ifall hon fixar agility eller inte. Men jag tror det är mer hennes grej. Dock kan jag inte springa bredvid henne. Inte särskilt mycket nej, men det ska nog inte behövas om jag tränar in allt rätt. Hon har ju en stark kamplust så det är riktigt kul! Hon har god potential inom agility. Så det ska jag pröva i framtiden med henne. Kanske ska ta fram lite hinder imorgon.
 
Eyvind, han gör jag nosövningar för och så gömmer jag ägg utomhus som han bär så fint och gömmer. Efter en tid tar han upp dem och tappar de lite försiktigt och slickar ur innehållet. Tuva, hon käkar hela ägget. Skal och allt. Inte lilleman, han äter inte skal. 
 
Men jag vet inte om vi ska anmäla oss till massa rallytävlingar i höst. Nån i Strömsund iaf och den i Ånge. Men max en tävling i månaden, det kan vara kul. När vi tävlat de och vi fortfarande inte fått till ett godkänt, då ids jag inte hålla på mer med rally. För jag blir lite less över att han faktiskt hade kunnat fått 2 eller 3 godkända t.om den helgen i Ånge men domaren ser ju i sin vinkel. 
 
Tycker rally är segt med all väntan och väntan och väntan, vill att det ska vara mer flyt. Sen när nosework blir officiellt ska vi satsa mer på det! Dels för att det blir lugnare för mig med en mer individuell sport och man är verkligen själv när hunden arbetar. En lugnare sport för mig och lilleman älskar ju nosework! Win win. Rally är kul men mår alltid så dåligt efter en tävling. Inte värt det helt enkelt. Tuva blir agility och Eyvind nosework. Nya tillskottet, lundetösen blir nog utställning, då jag ska köpa en tik med fina tår och föda upp. Känns trevligt med en tik med god exteriör. Men Eyvind har jättefin exteriör han med, men dåligt utvecklade framtår och han hatar utställning. Så det beror lite på, tycker hon inte heller om det tänker jag inte hålla på med det heller. Får se, kanske hon blir en rallytjej. Vem vet. Det är lite det som är charmen med hundar. De blir helt olika små individer de med.
 
 
 
 
 
 
 
 
Lillemans nya rymningssäkra sele. Så snygg och det behövdes! Är inte helt nöjd med att g&e selen stora knäppen gnuggar i armhålorna ändå. Ser på Tuvas och Eyvinds rörelse att han är vigare med framarmarna så selen gnager ändå i armhålorna när vi promenerar. Sen kan han backa ur den också, även fast den sitter lite längre bak än typ Julius k9 och hurttas. Måste ha en sele som går bakom revbenen annars vet man aldrig. Men kommer alltid knäppa längst fram för att selen inte ska trycka på känsliga delar. Får se hur lång den blir på honom. Tyckte jag mätte bra men det ska nog gå bra.
 
 
Fina Andreas när han var liten.
 
Saknar min smalhet.. Haha..
 
Lite såhär ska vi ha hemma sen när vi är klara! 
 
 
#1 - - Zenitha Nordqvist:

Din beskrivning av Eyvind och Tuva i träningssammanshang låter som Brimer och Miilo. Just nu tränar jag Miilo utan godis för han blir så extremt övertaggad. Han kan i princip inget i jämförelse med Brimer i samma ålder... Han har blivit lite lugnare nu så det kanske kommer med åldern? Brimer däremot måste jag peppa rejält för att få med i arbete.. Planen är rally även med Miilo men det kommer dröja innan han har lugnet för det. Men annars tror jag det blir mest agility, han har liksom tempot och smidigheten för det. Men det dröjer innan vi kan träna det..

Tror Tuva kommer passa bra som agilityhund. Tränar man rätt och placerar sig själv rätt på banan behöver man inte springa så mycket själv utan kan skicka hunden rätt ändå. Det är så häftigt! Det tror jag absolut ni kan lyckas med!

Det är roligt med olika individer till hundar, att det skiljer så på dem. Utvecklande för oss som ägare och det blir variation. Spännande att se vad lundetösen blir för en. :)

Svar: Ja de är nog rätt lika, haha.. Ja jag hoppas hon har bra höfter och knän! Ska gå en kurs så jag får lite mer kött på benen om bra placeringar och så. Vore sjukt kul! Ja, det lär komma med åldern. Hon har lite lättare att slappna av men hennes skällande kommer så himla lätt av ingenting typ.. riktigt irriterande men men. Får ta na som hon är.. hah.. De lär nog lugna ner sig med åldern, vi får hoppas på det! ja det är spännande att de har olika personligheter. Det utvecklar oss som sagt. 😄😄👍
Ingrid Svensson