Två veckor.

Nu är Solvi 10 veckor och jag kan ju bara säga att rumsrenheten kommer ta en bra tid. Är rätt dålig nu eller jag är dålig och vi lever på en övervåning. Jag kan inte springa upp och ner hela tiden så det får bli torka. Precis som med Tuva. Just nu gnager hon på ett ben och de andra två är inne i sovrummet och gnager på ben de med.

Herregud vad kul det är när de härjar runt på golvet. Alla busar men Eyvind vill helst busa med Tuva. 😌 Det blir bättre med tiden.

Annars pratade jag och Andreas om hur kul det är när folk reser runt i världen. Jag skulle aldrig klara av det, men jag njuter av att se och läsa andras berättelser och tankar om det. På så vis blir det som att jag reser. Det enda jag egentligen vill ha är värme.

Sen mätte jag Tuva igår då jag tycker hon är enormt stor. Hon är 47 cm hög.... Jag vart jättebesviken. Kommer aldrig kunna ställa henne, eller avla på henne, men det är ju absolut inte hennes fel! Tycker om henne ändå, men jag vill inte ha stora hundar egentligen. Det är så hemskt, för jag har ju så ont i kroppen och klarar inte av en massa tryck och stötar på den. Men Tuva vill ju också vara i sängen. Men hon är så bufflig, klumpig, stor och intensiv och våldsam. Klarar inte av henne riktigt känner jag. Känns som hon är ständigt understimulerad och det är ju mitt fel. Men trodde att en sheltie skulle klara av mitt liv. Tydligen fick jag en arbetsam sheltie. Men när vi väl ska träna blir hon stressad, så jag har ingen aning vad jag ska göra!! Hon är dock väldigt snäll och tolerant så det är ju bra.

Får se hur hon blir när hon är vuxen. Är lite tidigt att måla fan på väggen men just nu är hon rätt jobbig. Eller ja, väldigt jobbig. Hennes skall gör mig tokig! Det går liksom inte att tona ner den. Men det är stressen. Åh, men hon är lugn i bilen och det smittar av sig på Solvi. Men som sagt, jag önskar man kunde se in i framtiden..